Fria höfter och känd AD ?           (April 2007)

Hej Per-Erik.

På vårt årsmöte uppkom en fråga angående åtstramning av HD-status till A eller B-höfter från nuvarande känd HD-status och till känd AD-status på föräldradjuren.

Hur stor anser du att en avelsbas skall vara för att endast använda föräldradjur med A eller B-höfter och att höja till känd AD-status från inget krav alls?

Med Vänlig Hälsning

Stefan Larsson

Ordförande Svart Terrier Klubben

Hej,

Frågan om vilka krav man har för att godkänna avelsdjur är alltid en fråga om hur hårt man kan tillåta sig att gallra utan att alltför få djur blir kvar i avel. Så som det ser ut med antalet hundar inom svart terrier i Sverige har ni egentligen inte råd att slå ut annat än direkt undermåliga djur ur avel. I övrigt är det angeläget att använda så många hundar som möjligt i avel för att minska riskerna för inavelsskador. Mitt förslag är att ni helt nöjer er med att kräva känd status både för HD och AD och att ni i övrigt hänvisar till gällande uppfödaretiska regler och gällande försäkringsvillkor samt köplagen. Det är ju så att vare sig köplagen eller försäkringsbolagen accepterar avel med HD-belastade hundar. Försäkringsbolagen godkänner inte försäkringar mot HD för avkomma efter föräldrar som är HD-belastade. Köplagen föreskriver att producenten, d.v.s. uppfödaren av hundar i detta fall, har ett absolut produktansvar. Det innebär att om man säljer en vara med kända fel utan att informera köparen om saken och reducera köpeskillingen så står säljaren totalansvarig för alla kostnader som drabbar köparen om varan visar sig vara undermålig i något avseende som säljaren rimligen borde ha känt till.

I en liten ras som svart terrier så krävs det alltid fortlöpande utbyte av avelsdjur med andra länder för att upprätthålla en rimlig avelsbredd. Egentligen är det därför angeläget att i första hand importera vuxna avelsdjur som man vet är rimligt fria från allvarliga brister, alternativt att använda importerad sperma från hanar som givit goda resultat utomlands.

Om man informerar alla uppfödare om deras ansvar och villkoren för en sund avel i en så liten hundstam, och dessutom inför regler som kräver att resultat från veterinärundersökningar skall finnas tillgängliga för alla avelsdjur, så tycker jag att man i övrigt skall undvika tvingande regler. Det måste sedan bli uppfödarnas eget ansvar att, inom ramen för de regler SKK i övrigt uppställt för en sund hundavel, välja de hundar och parningskombinationer man finner lämpliga.